Marsipankungen

I helgen var jag i Göteborg utan hund. Elvis var på besök hos morfar LG och mormor Lisbet. Det gick jättebra. Elvis hittade en tub med skokräm som han bet sönder. Både Elvis och resten av huset var fulla av skokräm. Själv gick jag ovetande runt på julmarknaden i Haga. Där hittade jag en julklapp till min mamma. Hon får alltid en marsipangris varje jul. Nu hittade jag en jättefin av Lübeckmarsipan med en fin röd rosett runt halsen.  Inpackad i en plastlåda och en påse ställde jag den på en byrå hemma. När jag kom hem efter jobbet idag så såg Elvis vattenskål så konstig ut, vattnet var alldeles vit och grumligt.  Efter att ha kastat en blick på Elvis säng såg jag vad som hade hänt. Där låg nämligen en tom plastlåda som tidigare innehöll en fin marsinpangris. Nu fanns bara ett söndertuggat rött sidenband kvar.

Efter ett paniksamtal till Ann-Louise så kunde jag lugna ner mig lite – marsipan är visst ingen fara. Som Ann-Louise sa: “det är mest socker i marsipan”. Jo det märktes på Elvis som har varit ganska hyper här ikväll.

Han verkar må bra i alla fall och magen justerar sig säkert snart också.